2015 > 07

... ett steg i taget och starkare än någonsin!

Den där semestern var riktigt tuff, den blev så tuff att jag inte ens orkade blogga eller umgås med människor eller renovera huset eller knappast ens klippa gräset.
Usch och fy!

Upp till Stockholm igen för en vecka sen och vi satte oss i kvällssolen på Restaurang Göteborg och såg ut över södra delen av stan och filosoferade.

Jag kände att jag VERKLIGEN hade saknat den här stan!
Men tack och lov så finns den ju kvar här! :-)
Tillbaka på jobbet är jag ju också och jag måste bara få visa mitt jobbs helt underbara trädgård, terass, där vi brukar äta våra lunchlådor när vädret så tillåter.

Med utsikt över Slottet och Skeppsbron och granne med Grand Hotell. Ett läge som är svårt att klaga på.
Det underbaraste är att de VILL att vi ska använda gräsmattorna - ta med oss picknickfiltar och borra ner tårna i gräset. Det är man inte bortskämd med i innerstan!

Annars går tiden mest åt till att plugga (Rådgivarlicensen) och att försöka stå ut med att ha ett högerfinger i en plastskena vilket gör det nästan omöjligt att skriva på både dator och för hand. Det gör varken mitt arbete eller mitt studerande enklare precis.
Men så kan det gå när man provar för små byxor på JC...

Droppfinger. Det gör inte ont men det är hemskt opraktiskt.
Nu får jag ha en obekväm skena i sju veckor och gå på sjukgymnastik.

Ja det var lite nyheter härifrån.
Hoppas att ni alla har en underbar sommar trots vädret! 
Kram
Charlotte

Läs hela inlägget »

Vad är väl en semester? Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles, alldeles... underbar...
Men mina första tre veckors semester är snart slut nu, bara några ynka dagar kvar, och den har varit allt annat än underbar.

När barnen åkte iväg med sin pappa och hans tjej så uppstod ett tomrum som var mycket svårare att stå ut med än jag någonsin hade kunnat föreställa mig.
Jag har väl inte riktigt haft tid att känna efter de senaste åren och så här mycket tid och tystnad gjorde att alla gamla minnen jagade ikapp mig och slog ner mig helt.
Jag inser att det är en nyttig process.
Något jag måste ta mig igenom, men det är allt annat än lätt.
För en gångs skull så tar jag itu med känslorna som kommer och försöker undvika "flyktbeteende" - men jäklar vad ont det gör. 

Den sorgen som uppstod gjorde mig handlingsförlamad.
Jag borde plugga, massor. 
Jag borde fixa så att varmvattnet kommer igång innan hösten.
Jag borde köpa gipsskivor och bygga på väggarna och beställa takbrädor.
Jag borde leta reda på en elektriker som inte har semester.
Jag borde skicka in flyttanmälan.
Jag borde rensa ogräs innan trädgården blir en djungel.
Jag borde promenera, utöva yoga, träna och köra en Detox.
Jag borde måla klart taket.

Men jag orkar inte.

I lördags kom Emelie ner, vi var i ungefär samma sinnesstämning. 
Som i ett stort vakum efter allt som varit.
Vi unnade oss en helkväll med bra feel-good-filmer, ostbricka och godis i massor! Vi pratade, skrattade, grät, sov och pratade.
Det var verkligen magiska dagar och när vi torkat tårarna så bestämde vi oss för att inte bara överleva utan LEVA!
Så, vi kavlade upp armarna och började slänga ut allt skit ur våra liv.
Vi började med Georges allt skrot ur veboden.
Han har haft tre år på sig att hämta skräpet så nu fick det vara nog.
Vi slet som djur och körde allt till skroten - och tänka sig: Vi fick betalt för det också! :-)

Före / Efter
Före / Efter
Nu finns det snart plats för hönsen här. :-)

Jag kommer klara mig, just nu gör det ont och är svårt - men jag har bestämt mig för att inte gråta mer nu, inte älta det som varit utan kavla upp armarna och köra.

Det är något befriande med att rensa ut.
Hårt arbete i ösregn och vi jobbade hårt och blev ganska chockade stundtals över vad vi hittade i en sjuk människas gömmor.

När Emelie åkte hem igen så blev det så klart tyst och tomt igen, men ändå kände jag mig så otroligt stärkt.
En utav dagarna åkte vi till Vimmerby och köpte på oss planeringsböcker. I  dem planerade vi upp våra liv - gjorde målbilder, skrev, klippte, klistrade och planerade.
Dagens Dröm är Morgondagens Verklighet.
Det är en sak att veta vad man INTE vill ha i sitt liv - men det är ibland ganska svårt att säga hur man faktiskt vill att livet ska vara.
Men man kan aldrig träffa ett mål som inte är synligt, sa min terapeut, och det ligger en hel del i det, men sen gäller det ju att göra någon sorts plan för hur man ska nå dit också.

Så nu ser jag fram emot framtiden!
Den kommer bli händelserik och alldeles, alldeles underbar... ;-) 

Läs hela inlägget »

Måtte det vända snart så att jag får lite vind i ryggen någon gång.
Jag tar mig säkert ur den här svackan också tids nog.

Läs hela inlägget »
Etiketter: hav, sommar

Senaste inläggen

Arkiv

Etiketter