Promenad genom ett höstigt Stockholm

Ett steg framåt och två tillbaka.
Jag är återigen sjukskriven på heltid. Ville så gärna börja jobba igen men det fungerade verkligen inte. Insåg det redan efter någon timme när jag inte längre kunde ta in vad mina kollegor sa till mig.
Det här är så frustrerande, men nu när den största besvikelsen har lagt sig så inser jag att det också är en nyttig läxa. 
Jag måste ta det här på större allvar. 
Jag. Är. Sjuk.
Men medicinen finns dessvärre inte i piller och vila - utan det är bara att försöka lära sig att leva igen, på ett helt nytt sätt den här gången.
Det handlar absolut inte om att "komma tillbaka" - för då ser vi ju var det slutar - utan att komma igen med något bättre. 

Jag går på stresshanteringskurs en förmiddag i veckan. Vi är åtta stycken, alla utbrända, som lär oss det här "nya" sättet att leva.
Lugnt. Med djupa andetag. Stanna upp och reflektera. Ta in doften, ljuden och temperaturen - inte bara rusa fram hela tiden.
Jag tror att jag är på rätt väg nu, men inser att det kommer att ta resten av mitt liv att fullborda utvecklingen.

Första gången vi sågs på Stresshanteringen så fick vi lära oss att diafragmaandas och fick i läxa att göra det flera gånger dagligen.
Därefter provade vi på Mindfulness via Appar. Jag fastnade för "Bergsmeditation" i en App som heter Mindfulness II.
Anledningen till att jag blev utbränd är att jag levt i många, många år i svår psykisk stress - inte att jag har jobbat för mycket. Jag kände mig stark och tyckte att jag klarade av att leva med ständiga hot och våld. Jag tror inte att någon människa klarar av att leva så i längden, man går sönder sakta med säkert och jag blev bara mer och mer stressad.
Nu har jag tagit mig ifrån den situationen men blivit överkänslig för den typen av stress.
När traumatiska saker händer omkring mig, vilket det tyvärr fortfarande gör ibland, så tar jag det extremt hårt idag.
I bergsmeditationen så går man in i en känsla av att stå fast och stadig som ett berg på jorden, att stå med samma självklarhet som berget, och allting som händer omkring - regn, blåst, stormar, hetta, höst, vår - bara passerar. Men berget står fast.
Jag älskar den känslan! Känner mig så stark efter den meditationen. 

Nu har vi kommit fram till att göra en Handlingsplan på Stresshanteringskursen.
Först måste man då givetvis sätta ett mål. 
Mitt mål är att må bättre, och med "bättre" så menar jag att min hjärna ska börja fungera normalt, att jag har energi och känner mig lätt i kroppen och glad. 
Motsatsen till idag då ungefär.
Men jag vill komma igång med livet igen och för att göra det så måste jag må bättre mentalt men även fysiskt. 

Efter mitt försök att börja jobba halvtid (varade i 2 dagar) så har jag varit tröttare och sänktare än någonsin men trots det så la jag till nya rutiner. Det är min enda chans att ta mig upp.
Jag började äta frukost varje dag. Låter som en självklarhet men det var det inte för det målet hade jag prioriterat bort för länge sen. 
Jag började också göra yoga en stund varje dag. För yoga gör mig lugn men också stark.
Mitt nästa steg är att komma ut och gå 30 minuter varje dag.
Med en tydlig handlingsplan så är det väldigt mycket lättare att göra en konkret "To Do-lista" mot ett mål. 

Idag bestämde vi (jag och mina döttrar) att vi ska springa Vårruset i vår, det är på 5 km. 
Jag fattar inte själv att jag säger det här! I hela mitt liv har jag hört mig själv säga att jag hatar att springa, och nu ska jag vara med i ett lopp!
Äldsta dottern skickade mig ett förslag på hur jag kan träna upp mig. 
Det var ett jättebra Löpprogram som finns på HÄR på I Forms hemsida. 

Nu vet jag att jag gärna går fram för fort när jag får minsta lilla ork tillbaka så jag ska ta det lugnt. Våren är ganska långt borta och det är viktigare att jag kommer tillbaka än att jag springer Vårruset. Men det är en morot, helt klart. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln