Days passing by

Vad som än händer så går ju dagarna på något mystiskt vis.
Igår fyllde mamma år, samma dag fick hon flytta till ett korttidsboende då hon inte längre får någon direkt behandling på sjukhuset.
Det kom lite som en chock för mig. För bara ett par veckor sedan svävade hon mellan liv och död och nu skrivs hon ut från sjukhuset med hänvisning till kommunen. 
Kommunens biståndshandläggare kändes hård och osamarbetsvillig, hon såg på oss och sa: "Vi kan ansöka om ett korttidsboende för ett par veckor, men det är inte säkert att det beviljas!". 
- VA???
Mamma kan inte ens trycka på ett alarm, hon kan inte ta sig ut om det brinner, hon kan inte säga vad hon vill och behöver - och de tycker att hon ska vara hemma med Hemtjänst?
Nådigt beviljades två veckor på ett korttidsboende.
Igår när jag besökte henne på födelsedagen var hon trött och mycket svår att få kontakt med. Det känns tröstlöst. På riktigt helt hopplöst. 

Över påsken var vi nere på Brödbacken. Det var, som alltid, underbart!
Solen sken och vi satt ute och åt påskmaten utomhus. De där första, soliga, vårdagarna är som en klapp på kinden efter en lång vinter. 

Krokusarna, Snödropparna och Vinergäcken stod i blom
Krokusarna, Snödropparna och Vinergäcken stod i blom

Vi röjde ute i trädgården och jag känner mig så otroligt LEVANDE när jag är på Brödbacken. Som att allting är som förr, och all stress rinner av mig.
Det börjar bli dags att stoppa ner fröer i jorden och jag har stora planer för grönsakslandet den här sommaren.

Ta hand om er alla! 
Och var rädda om varandra.
Fokusera på det ni HAR - och inte på det ni saknar. <3
Kram Charlotte

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln