Ett steg fram och två tillbaka

Våren gör lite sakta entré.
Vi tillbringar dagarna mellan hopp och förtvivlan.
Ett steg framåt, två tillbaka.

Parallellt med vår stora oro och sorg för mamma så dundrar livet på i vanlig fart med ett heltidsjobb som kräver sitt, fyra barn/tonåringar som kräver sitt, hus & hem som kräver sitt och jag kämpade redan innan det här med att komma tillbaka från utbrändhet.
Så att säga att livet är lätt nu vore en lögn.

Dock har jag blivit bättre på att prioritera och nu för tiden så ingår även jag i den prioriteringslistan. Det finns inte utrymme för att jag brakar ihop just nu, så enkelt är det. Det gjorde det inte sist heller - och kanske var det därför jag brakade ihop när allting började ordna upp sig? 
Jag försöker att undvika att det skulle bli likadant den här gången också. 

Vi kämpar på men ingen kämpar mer än min mamma just nu.
Kram från mig

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln