Min fina mamma

Det finns en tid FÖRE och en tid EFTER förra fredagen.

När jag var ute på lunchen förra fredagen så ringde min telefon, och precis DÄR är brytpunkten. Det var en läkare från intensiven som ringde och berättade att min mamma hade kommit in medvetslös till akuten efter att ha fått en hjärnblödning.

Sedan den stunden har hon kämpat, med oss vid sin sida, och vi är helt övertygade om att hon kommer att fixa det här. Vi inser att vi behöver ha tålamod och att det kan ta tid, men på något sätt så kommer vi ta oss igenom det här.

Mamma är stark, i övrigt frisk, hon är i bra kondition och har en livskraft så det kommer gå vägen.

Det har nog inte undgått någon som följt mig här hur nära vi står varandra och just nu är vi inne i en stor chock.
Från början såg det väldigt mörkt ut men nu är hon opererad två gånger och vi ser små framsteg. Hon kan andas själv nu. Hon kan öppna ögonen ibland. Krama handen någon gång ibland. Så vi vet att hon kommer tillbaka.

Tro med oss så kommer det gå vägen!
Kram

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln