Konsten att stänga av

Det är konstigt hur man kan lära sig någonting
- och sen bara välja att strunta i det ändå.

När jag blev utbränd så fick jag ju öva upp Mindfulness under ett helt år.
Att stanna upp. Andas. Vara här och nu. Inte låta livet skena iväg och försvinna utan att man någonsin hinner uppskatta någonting i det.
Inte älta det förflutna eller oroa sig för framtiden.

Vi har ju bara HÄR och NU. Det är NU som existerar, och redan NU är den tiden då jag började skriva den här meningen faktiskt historia. Det ögonblicket är borta.
Och när jag oroar mig för hur ekonomin ska gå ihop den här månaden, så är jag i framtiden och rotar. Just HÄR och JUST nu är det bra. Jag är mätt, kvällssolen skiner och den unga hösten är vacker. Findus som spinner i mitt knä, en kopp varmt te som är gott.

Hur ofta stannar man och uppfattar sånt?

Jag blir lite besviken på mig själv att jag bara släppte alla mina löften till mig själv. För ett år sen när jag var på väg tillbaka efter utbrändheten så lovade jag mig själv att inte svika mig själv igen.
Men det har jag faktiskt gjort.

Jag skenade iväg hand i hand med lusten och energin som kom tillbaka.
Ny flytt, nytt jobb, ny utbildning, fyra tonåringar som kräver sitt, ett hus som totalt fått förfalla under många år och en trädgård i samma skick och pengar som inte räckte till. I kombination med en enorm lust att fixa allt! Snabbt!

Så jag har börjat vakna om nätterna och oroa mig igen.
Blodtrycket har skenat iväg och tiden räcker inte till.
Men hallå?! Det var ju inte så här det skulle bli!

Så det är dags att bromsa lite och vända fokus mot att må bra och ha roligt igen.
Livet är alldeles för kort för att slösas bort på att gräma sig för gårdagen eller oroa sig för framtiden.
Man får inte vara rädd för att göra det man verkligen vill göra, för man har ju bara en begränsad tid här på jorden och det är ingen som tackar en för att man slösar bort de åren på saker man inbillar sig att man "borde" göra.

Mindfulness är ett jättebra sätt att att stressa av på, tycker jag.
Jag vet att jag har skrivit om det förut och för många så låter det säkert som lite humbug eller något som dykt upp i efterskalvet efter New Age.
Men det är egentligen helt självklara saker, bara det att det sammanfattas som Mindfulness. Det är bara att stanna upp i nuet en stund.
Och det är inte så bara det.

Jag älskar verkligen boken "En resa i Mindfulness - Bli fri från stress och oro genom att leva i nuet" av Patricia Collard. Dels för att den är så vacker, och jag älskar vackra böcker, men också inspirerande och intressant.

Och det här stycket fick mig att vakna till nu när jag satte mig på verrandan i kvällssolen och läste:

"2000-talet står inför ännu ett hot utöver de krig som fortfarande pågår unt om i världen - ny teknologi. Det nya hotet är något som vi trodde skulle göra livet lättare. Teknologins utveckling förändrar ständigt våra liv. Vi hinner knappt vänja oss vid en mobiltelefon eller en dator innan nästa version finns på marknaden.
I ett teve-program framgick det att fler och fler människor använder telefoner och annan bärbar utrustning i sängen, när de duschar eller i andra situationer som tidigare var privata. Vi tar emot e-brev och sms, och om vi inte svarar mer eller mindre omedelbart tror folk att något allvarligt har hänt.
Vi kämpar ständigt för att hänga med i det tjugonde århundrandet.
En del personer har blivit så bitna att de inte längre hittar "avstängningsknappen".
Men människor som alltid kör på högsta växeln bryter snart samman och drabbas av utbrändhet eller stressrelaterad depression.
Personer som har blivit så sjuka kan behöva behandling på sjukhus i månader för att tillfriskna. Sedan måste de ändra sin livsstil, annars kommer de bara att fastna i ekorrhjulet igen och fortsätta tills någonting värre (en allvarlig fysisk sjukdom) får dem att sluta."

Citat från En resa i Mindfulness, Patricia Collard


Och det är precis där jag hamnat.
Jag bara accepterade min utbrändhet och när jag blev frisk igen så körde jag på som förut igen. In i ekorrhjulet igen och springa så fort benen bär tills man stupar.
Men det är inget vidare liv.

Något jag faktiskt HAR ändrat på sen jag var utbränd är just mitt beteende kring mobil och dator. Där har jag inga problem att stänga av längre - jag tycker de flesta omkring mig har förståelse för att man inte alltid kan vara anträffbar ändå.
Om jag tar en promenad i skogen för att stressa av, kör bil, pratar med någon, duschar, sover -  så måste jag inte alltid vara anträffbar för hela världen dessutom.
Det var vi inte förr och vi överlevde ju det också.

Det jag HAR svårt att släppa är däremot kraven på mig själv.
Och de - kanske vissa gånger inbillade - kraven som omvärlden har på en.

Jag tycker verkligen att livet rullar på för snabbt, informationsflödet är för stort varje dag och de flesta av oss har ingen tid alls åt reflektion eller att bara vara.

Därför har det blivit populärare och populärare med yoga, meditation, mindfulness, pilgrimsvandringar osv.
Men betalar dyra pengar för att SLIPPA all stress.
Men ska man vara ärlig så är det ju något man kan göra gratis om man bara övar upp sig på det.
Det är inte raketforskning, det handlar om att stanna upp i nuet och bara andas och njuta av det man håller på med.

Etiketter: mindfulness utbränd

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln